VS

 
Min bästa doft som jag köpte i Las Vegas har försvunnit/stulits och jag är himla ledsen. Men livet går vidare. Minns den med en stilleben bild från Death Valley som jag tog i somras. 
 
 

CORY

När jag vaknade idag efter festandet igår utan någon som helst bakfylla så kändes livet ganska bra. Jag hade en konstig känsla i magen dock som inte hade med gårdagens fest att göra. Sen såg jag nyheten. Cory Monteith är död. 
 
Va? 
 
En av mina största inspirationskällor och en av mina favoritskådespelare har dött. Han blev bara 31 år ung och om exakt 14 dagar från idag så skulle han ha gift sig med sin kärlek Lea Michele. 
Det må låta fånigt men jag kommer på riktigt sakna Cory så enormt mycket. Jag älskar Glee men inte bara på grund av det. Cory verkade vara en så genuint bra människa. Talangfull, sympatisk... 
 
 
Mina tankar går ut till Cory's familj, vänner och Lea. 
RIP. 
 
 

YOU'RE IN MY VEINS AND I CAN NOT GET YOU OUT.

Idag har jag haft en dålig dag. Har ännu en gång blivit påmind om att jag lever på under existensminimum när jag var tvungen att betala 140 kr för resan mellan Kumla och Örebro och därmed är min budget fram till slutet av oktober borta. Jag har inte ätit någonting på hela dagen och har sovit dåligt. Jag har alltså haft en dålig dag.
 
Men så går jag in på Kristian Gidlunds blogg I Kroppen Min och läser att hans cancer har kommit tillbaka.. Fan.
 
Mina problem är egentligen inte problem.
 

SORRY FOR PARTY ROCKING..?

Jag är sjuk. Sjukt sjuk. Efter festival-förskylningen kom lite sent i år och min hals/näsa/hela kropp har bestämt sig för att plåga mig. Jag gillar inte detta. Jag sket i det igår dock och kalasade hemma hos Hanna för att hon fyllde 20 år! YAY. Det var kult. Sen gick jag hem och tog en fotbad. hah..
 
En glad nyhet: Jag har köpt en biljett till Idina Menzel den 13e oktober. DÖR!!
 
 
Nu ska jag sova igen.. Bye.

BLESS YOUR SOUL YOU GOT YOUR HEAD IN THE CLOUDS

(Rubriken är en av mina favorit-lines ever i någon låt. Det är fint)

Just nu idag i detta nu känns livet fruktansvärt tråkigt. Jag vill bara ut och resa. Försöker planera in minst en destination i min framtid men det är ju inte aslätt att bestämma något eftersom att jag inte vet hur det blir med hösten och sommarjobb osv. Har så fruktansvärt många olika drömmar och planer.
Just nu vill jag iallafall allra helst till New York. Dör av längtan. Vill också till Paris, Venedig, Berlin och tillbaka till London. Fy tusan vad fint det skulle vara.


WHAT DOES'NT KILL YOU MAKES YOU STRONGER

7 veckor är väldigt lång tid


BLOGGTORKA

Åh herregud. Jag har inte bloggat på över en vecka. Vad hände liksom? Efter julafton och dagens bejb försvann inspirationen helt och hållet. Det är torrt i hjärnan. Rätt o schlätt.
Planen var att blogga idag men det funkar bara inte. Det blir kanske ett inlägg med bilder osv senare, annars kommer det imorgon, om det så blir det sista jag gör!


TANKAR EN LÖRDAGSNATT

Den här veckan har varit jättemysig och fin! Jag har verkligen saknat Sverige. Det trodde jag aldrig att jag skulle göra men så är det! Jag älskar London och UK, men det finns så mycket där som jag för tillfället ogillar också. Människorna är inte det bästa kanske. Det finns verkligen folk som jag tycker om, folk som jag har träffat de här tre månaderna som jag verkligen trivs med. Men majoriteten känner jag ingen som helst samhörighet med. Kulturen är både bra och dålig. Det är svårt att förklara men överlag känner jag mig väldigt kluven inför min framtid i England. Jag älskar mina helger och eftermiddagar inne i stan (alltså tiden då jag inte jobbar, för det går inte att förneka: det allra värsta är min värdfamilj). Jag är nästan helt säker på att jag kommer säga upp mig efter jul, men jag vet inte vad jag ska göra efter det. Antingen stannar jag i London och gör någonting annat, eller så flyttar jag till något annat land (är sugen på Frankrike), eller så flyttar jag hem. Vem vet?
Nu ska jag iallafall fokusera på min kommande vecka här i Örebro! Det är ju bara 8 dagar tills jag åker tillbaka...


4 TANKAR


Det är många saker som jag stör mig väldigt mycket på och som jag tänker på väldigt ofta. Sånna där vardagliga saker som egentligen inte är någon big deal men som är störande och konstigt.

1. Varför är det så varmt på tunnelbanan? Även en regnruskig dag med kalla vindar är det fett svettigt nere i tunnelbanan.. Varför har dom inte ac? Är det lika varmt där nere på vintern kommer det bli jättejobbigt med stora jackor osv.

2. Ljudet i tunnelbanan. Ganska ofta när man sitter i tunnelbanetåget så kommer det ett skarpt ljud som typ skär igenom öronen. Det låter typ som i en verkstad där man sågar någonting med en sån där läskig metall-rullande-såg-sak. Sådär isande i öronen. Mitt problem är att jag tror att jag är det enda som hör det :O. Där sitter jag med händerna för öronen och ser typ mentalt störd ut medan alla andra sitter och ser sådär otroligt harmoniska ut. Är jag typ en hund som hör ljud som ingen annan hör?

3. Folk som publicerar sina bloggar på facebook. Okej, jag är en hater men jag tycker bara det är så otroligt störande. Varje gång de skriver ett nytt inlägg måste de lägga upp det på facebook. Fatta hur många som carefacear det!

4. Luften i London. Det är så otroligt smutsig luft i den här staden. I vissa områden tycker jag att det är obehagligt att andas in genom munnen (haha svennebanan-varning). Håret är aldrig riktigt rent när man vistas utomhus. Men det är smällar man får ta när man bor i världens bästa stad!


WHAT WAS I THINKING



I fredags gjorde jag någonting dumt... Jag kände att jag började få ett litet melt-down och var desperat efter förändring så jag tog Först kändes det så stört skönt och roligt men när jag öppnade ögonen efter the first cut så såg jag hur fruktansvärt fult det hade blivit. Har haft håret så i fyra dagar nu och jag blir ledsen varje gång jag kollar mig i spegeln. Håret var ju min främsta tillgång haha.

Ni kanske inte ser så stor skillnad, men det gör jag. Jämför dom här två bilderna. Det var håret framme i ansiktet som jag kapade av och typ fem cm rakt av på längden..



FAN!


27aug

Hej hej hallå dagboken.

Jag har känt mig nere i skiten ett tag nu. Jag gör det fortfarande litegrann och jag känner mig fruktansvärt kluven. Det känns lite som att den riktiga Karin har dödats och den Karin jag är nu är en jävla främling som är helt dum i huvudet. Vet inte vad jag vill eller vad jag ska göra.
Sådär, jag ville bara skriva av mig lite. Kul för er liksom.

Det här inlägget kanske aldrig publiceras. Eller så gör det det. Vem vet.


20.29

Alla dagar kan ju inte vara tipp topp... Fokuserar stenhårt på morgondagen då jag ska in till min favoritstad. *längtar längtar längtar*



(ja, jag har kollat och min blogg kommer inte upp när man söker på mitt namn på google, och familjen har ingen aning om att jag har en blogg så det är lugnt)


NO ONE SLEEPS WHEN I'M AWAKE

Jag kan inte sova.
Jag har inte kunnat sova ordentligt på typ tre-fyra veckor. I början berodde det på stress inför att alla skolarbeten skulle vara klara, men nu är jag inte säker. Förmodligen beror det på att jag nu ligger och grubblar på framtiden. Jag ska ha ett skype-samtal imorgon med tre små pojkar som kanske ska bli mina future au pair-barn. Inatt har jag också drabbats av en allergi-attack. Förmodligen timotej-en som blommar fram nu inför sommaren. Man kan ju inte direkt klandra dom, det är ju kul för dom att sträcka på benen också. Man får inte vara självisk.
Nej, nu ska jag återvända till min säng med skrynkliga lakan och våndas i en timme till innan sömnen bestämmer sig för att komma. Tack och hej.

SO LONG MY FRIEND AND ADVERSARY

Har varit nere i en svacka i lite över en vecka nu. Orkar inte med mönstret som jag har levt de senaste åren. Är desperat efter förändring. Det går bra i skolan men jag orkar inte med den. Det har kommit till det stadiet att jag inte ens orkar lyssna när vissa människor pratar med mig. Om tre veckor är det över. Och om allt går vägen (vilket jag tror det gör) så kommer jag flytta över vattnet till den där vackra ön där alla pratar så fint i juli-augusti.


In these bodies we will live and in these bodies we will die.

Det finns dagar då det inte spelar någon roll om solen skiner och man inte har några riktiga lektioner, man vill ändå sticka huvudet i sanden och hoppas att någon pulls the trigger. Idag var en sån dag.

Är i extremt behov av något kul. (Typ nåt sånt här)

L.I.F.E.G.O.E.S.O.N.

Är extremt låg. På den nivån att jag hellst vill sova resten av terminen och vakna om tre månader utan beskymmer.

Gjorde min öppna gastrokopi idag. På grund av min krånglande mage. Alla jag hade snackat med innan som har gjort det förr berättade att de fick lugnande och att de knappt mindes någonting efteråt. Så var det inte för mig. Jag fick inget lugnande. Det enda jag fick var en bedövningsspray i halsen mot kräkreflexer. Det funkade inte.
Det var nog de värsta 5 minutrarna i mitt liv.
Efteråt fick jag veta att jag har en inflammation i magen och att magmunnen "inte håller tätt". Mot detta ska jag nu ta receptfria tabletter (som jag har provat förr och som inte funkar). Kul. Verkligen.

Hejdå nu ska jag gå och deppa.

EN DAG KOMMER DU KROSSAS, SÅ FLYG NU.

Bal. Av nån anledning så har bal och studenten ockuperat mina tankar hela dagen. Jag har hittat min drömklänning, men den är ungefär 1.500kr dyrare än vad jag hade hoppats på. That's life..

Snart fyller jag år. 19. Fan vilken värdelös ålder. Typ som att fylla 17.

Idag hade vi våran första Filosofi lektion. Jag känner på mig att det inte kommer bli mitt favoritämne. Kan bero på läraren vi har.


J'ai une douleur dans mon coeur

Jag orkar inte. Jag vill långt härifrån och lära känna nya människor. Det är vad jag vill nu. Jag hatar att vara tonåring, jag hatar att bo i Örebro, jag hatar vintern.


TEARS DON'T MEAN YOU'RE LOSING.

Är trött på allt. Trött på människor, trött på att fatta fel beslut, trött på orättvisa, rädd för att fastna här.

Är tillochmed trött på i stort sett all musik jag lyssnar på. Högst upp på älsklingslistan står The Maccabees just nu, i stort sett allt annat känns grått och trist. Därför söker jag upp ny musik just nu.

Jag längtar så otroligt mycket efter London. Där kan jag starta om. Där kan jag leva det livet jag har drömt om så länge jag kan minnas.


ALL THAT I KNOW IS I'M BREATHING, ALL WE CAN DO IS KEEP BREATHING.

Jag är ledsen. Min svenska hjälte Per Oscarsson är förmodligen död. Hans villa brann ner, han och hans fru är försvunna och deras bil stog parkerad utanför huset. Allt tyder på att han är död.

Per Oscarsson och Ingemar Bergman är det bästa och vackraste som funnits i Sverige de senaste 60 åren.

Det är så ovärdigt att dö på ett sådant sätt, visst han var gammal, men han var frisk. Samma öde som Monica Zetterlund. Otroligt sorgligt.


Tidigare inlägg
RSS 2.0