.

Klockan tre på natten var det uppstigning. Grand Canyon i soluppgången skulle fotas eftersom att vi missade solnedgången. Det var kämpigt men det var det helt klart värt. Osminkad och oduschad var det alltså dags att vara igång! 

 

Grand Canyon var en uppenbarelse. Vi körde på en till synes jämn och rak väg, tills vi nådde en parkeringsplats. Där hoppade vi ur bilen och gick bara typ femtio meter förbi några träd och DÄR.... där var det.