.

Ok random bild att börja med men vafan..

Jag vaknade klockan sex på söndagsmorgonen och anlände till Roseland Ballroom lite efter sju (det är precis över gatan från hotellet jag bodde på). Det var redan typ ett dussin människor där då. Jag slog mig ner med två Kanadensare som jag sedan spenderade majoriteten av dagen/natten med. Vi hängde också med en britt och en amerikan (kommer inte ihåg delstat).  

Efter några timmar kom turnébussarna och vissa fans freakade. Skämdes och gömde mig lite tillsammans med mina äldre vänner bakom några pelare. Det var bara tjejerna som var under 15 som var galna.. jeez. Småglin.



Hundratals timmar (typ tio timmar bara egentligen) senare så var det insläpp. Innan det hade vi ätit fruzen yoghurt, svettats ihjäl, fått gratis fan-armband av randoms, köpt merch och hämtat ut min biljett. Fezt. Och på grund av crappy säkerhetsvakter så lyckades jag och min amerikanska vän hamna längst fram i kön. HAH! Skoj. Kön hade nu blivit så lång så den sträckte sig två varv runt kvarteret och jag var allra först. Fuck yeah!  





Jag fick en plats på andra raden men gav upp den för en fett kort tjej bakom mig. Så tredje raden! Inte sämre det inte. Jag hamnade bredvid några tjejer som jag kallar Brian Holden's lillasyster, Jamie Lynn's syrra och tjejen som var vän med den förra. Kreativa namn.

Charlene Kaye var öppningsakten och jag d.o.g.... Jag och Brian-Holdens-lillasyster dog tillsammans där på tredje raden. Darren Criss kom in och sjöng Dress and Tie tillsammans med henne och DÅ! Jävlar i havet. Typ drömmen att se dom två tillsammans live!




Själva Starkid-konserten var fantastisk. Dom är så sjukt talangfulla. Fattar inte. Deras teater-skills, deras röster, deras kostymer och deras moves. FAB! Sjukt rolig story med jordens undergång och så också. De bästa låtarna var helt klar The Way I Do, Days Of Summer, Going Back To Hogwarts, To Have A Home, Guys Like Potter och Darren Criss på Status Quo (det är egentligen Joey som sjunger den). Joe pekade på mig under en del av Dark Sad Lonely Knight (svårt att förklara vilken del för folk som inte vet) och spelade ut den texten tillsammans med mig. haha stört.












Efter spelningen fick jag min totebag signerad och ritad på av Charlene. Där träffade vi också Joe Moses och fick hans autograf. Efter det hängde vi utanför lite och lyckades träffa Brian Rosenthal, Jim Povolo, Dylan Saunders, Meredith Stepien och Brian Holden innan vi gick hem runt tre på natten. Jag och Jim pratade om Låt Den Rätte Komma In (enligt honom en av årtiondets bästa skräck-filmer) och jag pratade med Meredith om Millenium-böckerna. Meredith var bara allmänt söt. Jim och Dylan också. Blev lite kär i allihopa.


Suddig Charlene vid signerings-bordet. Hon sa att jag var amazing som hade kommit från Sverige och jag sa att hon var amazing för att hon var hon. Fint!


Dylan Saunders


Meredith Stepien (ser ut som jag tar hand om min fulla kompis.. hahaa)


Brian Holden


Jag och två av mina 'Canadian biotchas'

FETT! Älskade den här dagen. That is all.

Detta är det stora inlägget om min resa till New York med alla bilder och shit. Enjoy! Detta kommer bli långt.

Jag började resan klockan halv 4 på morgonen på fredagen då bussen mot Arlanda gick. Jag fick oväntad kontakt med en dam som också skulle in till Manhattan och skulle åka med samma flyg. Random och trevligt. Vi delade på en påskmust i väntan på flyget (jag njöt som en jävel). Flyget tog 9 timmar och jag spenderade fyra av de timmarna med att kolla på Adele live at Royal Albert Hall som man kunde se på den lilla tvn. Lovely. När vi landade mötte jag upp mina 60-plussare och tog sällis med dom in till Manhattan.




Tunnelbanan var inte så kul så den undvek jag under resten av resan. Det var också på tunnelbanan som jag såg mina 60-plussare sista gången. Hejdå mina gamla kompisar!

Mitt hotell var sjukt fint. Mitt rum låg på 22a våningen och hotellet såg i korsningen mellan Broadway och 52a gatan. Perfekt läge. Det första jag såg när jag klev av tunnelbanan var The Gershwin Theatre. Ville typ lägga mig ner och kyssa marken. Gjorde inte det dock.





Min första eftermiddag/kväll spenderade jag i The Theatre District. Jag gick runt bland alla teatrar och fina gator och fotade som en galning.










Jag stannade några minuter utanför Sardi’s och dregglade. Sardi’s är födelseplatsen av Tony Awards och där inne sitter det karikatyrer på väggarna på alla kända människor som har besökt restaurangen.






Jag åkte upp till Top of the Rock på Rockefeller center.







Promenerade lite mer och dregglade utanför The Palace och Tiffany & Co. Oh, I Love New York.







När jag kom ”hem” och skulle sova såg jag på Food Network och sen somnade. Det var den dagen!

Lördagen började på ett litet bagelhak där jag åt yoghurt och en bagel. Sjukt gott.



Sedan spenderade jag förmiddagen på en turistbuss som gick downtown. Guiden började bråka med en indier på bussen så en kvart fick vi lyssna på ”SHUT UP!” ”I’LL CALL THE POLICE!” osv osv. Trevligt.









Jag hoppade av vid Battery Park där man kan se frihetsgudinnan. Där sneakade jag runt lite innan jag traskade iväg till Ground Zero. Man såg inte så mycket men man kunde iallafall se den nya byggnaden de bygger.





Japp. Sedan satte jag mig på bussen igen och åkte tillbaka upp mot Midtown och Times Square.




Vid ett-tiden gick jag till Gershwin Theatre för att kolla om det fanns biljetter till Wicked. De kostade typ 2000 spänn så jag skrotade den idén. När jag var på väg därifrån såg jag en samling människor utanför dörrarna till Godspell. ”What the hell” tänkte jag och ställde mig tillsammans med dom. Fick några konstiga blickar men det sket jag i för det visade sig att de som stog där skulle få biljetter till Godspell för bara 30 dollar. SOM HITTAT! Yay! Så det körde jag på (sneaky sneaky).




Efter en risin-lunch utanför teatern så gick jag in och satte mig på kuddarna framför scenen. Godspell spelas i Circle in the Square precis bredvid Gershwin. Den var jättefin och skådespelarna var sjukt duktiga. Vi som satt närmast scenen (de billigaste platserna var på kuddarna vid scenen medan de dyra platserna var på stolarna bakom oss) fick typ ”vara med” lite. En tjej som satt bredvid mig fick gå upp på scenen en gång och jag fick hålla upp en kudde med moln på i luften som skulle representera himlen. Hah random.



Efteråt träffade jag skådespelarna vid sceningången och tog en bild tillsammans med Telly Leung från Glee! Yay. Träffade också Corbin eller vad han heter (han är med i High School Musical). Kult. Gillar inte HSM men ja lite kul var det ju.. haha.




Kvällen spenderades i Bryant Park, vid New York Public Library och i Grand Central Station. Fruktansvärt fin kväll i New York.












SÖNDAG = KONSERTDAG. Hela dagen. Jag såg Team Starkid på Roseland Ballroom. Skriver ett separat inlägg om det så hold on to your seats. Det kommer.

Efter en händelserik natt så vaknade jag med tre timmars sömn på måndagen och började dagen. Starbucksfrukost, besök till NBC Experience Store, Promenad till Central Park. Central Park besöktes i typ 1½timme. Så sjukt stort! Och då gick jag ändå bara runt i nedre och mellan-delen av parken.







Jag stog en stund på Bow Bridge vid ån och njöt av utsikten. Tänkte på hur mycket Sverige suger i jämförelse med New York. (Nerd-fact: det var på den bron som Rachel och Finn möttes innan sin New York-date… That is all).







Jag såg Imagine i Strawberry Fields och Dakota Building innan jag gick vidare till Lincoln Square och The Metropolital Theatre. Pga döda fötter och död hjärna satt jag på fontänen och solade lite i typ en halvtimme innan jag gick vidare (går inte riktigt att sola med hög krage, but still).






Efter en sushi-lunch vid Central park gick jag till Times Square och shoppade på Forever 21 innan jag köpte en biljett till kvällens föreställning av Evita. En kille som sålde vattenflaskor försökte bjuta ut mig på en dejt.



Efter det spenderade jag några timmar i mitt rum tillsammans med Teen Moms och iste. Har blivit beroende av båda. Stört. Oh well. Sen gick jag ut och åt middag på Starbucks (fett ekonomisk tjej) innan jag chillade inne i Disney store tillsammans med alla kids. Efter det gick jag över gatan till Marquis Theatre där Evita spelades. Ricky Martin spelade Che och Elena Roger spelade Evita. Väldigt bra!








Efteråt rushade jag till sceningången där det var packat. När Ricky kom ut signerade han bara typ tio Playbills och min var en av dom! SCORE! Hehe.



När folket vid dörren hade lugnat ner sig lite och lyckats flytta på sig (Ricky Martin har galna fans) gick jag genom Times Square och hem.




Min sista morgon var otroligt sorglig. Fällde några tårar eftersom att jag var tvungen att åka hem och packade långsamt samtidigt som jag kollade på Teen Mom. Efter att jag hade checkat ut gick jag de 20 kvarteren från mitt hotell till Penn Station på 8th avenue. Resan hem var tråkig och långsam. När jag kom hem till Örebro slogs jag av efter-resa-depression och det försöker jag överleva just nu. Är dessutom lite sjuk och har sovit alldeles för lite den senaste veckan. Men det är så det ska vara efter en resa. VILL TILLBAKA!!



Såhär såg himlen ut när jag åkte hem. Vädergudarna grät med mig. Snyft.

Detta är förmodligen (kanske inte, vem vet) mitt sista blogginlägg innan jag åker till staden som aldrig sover. Och för att tagga upp mig såå:

Om exakt fem dagar ska jag se Team Starkid, Charlene Kaye och Darren Criss live. F.E.T.T








Jaaappp, jag är taggad. Och då har jag inte ens börjat snacka om att jag kommer befinna mig fyra nätter i NYC.. GALET!!