THE ONLY THING THAT MATTERS IS THAT WE HAVE SOMEONE TO SING WITH.
T.H.E.H.I.V.E.S
NO DAY BUT TODAY
PEACE&LOVE
APOCALYPTOUR 100612
Ok random bild att börja med men vafan..
Jag vaknade klockan sex på söndagsmorgonen och anlände till Roseland Ballroom lite efter sju (det är precis över gatan från hotellet jag bodde på). Det var redan typ ett dussin människor där då. Jag slog mig ner med två Kanadensare som jag sedan spenderade majoriteten av dagen/natten med. Vi hängde också med en britt och en amerikan (kommer inte ihåg delstat).
Efter några timmar kom turnébussarna och vissa fans freakade. Skämdes och gömde mig lite tillsammans med mina äldre vänner bakom några pelare. Det var bara tjejerna som var under 15 som var galna.. jeez. Småglin.
Hundratals timmar (typ tio timmar bara egentligen) senare så var det insläpp. Innan det hade vi ätit fruzen yoghurt, svettats ihjäl, fått gratis fan-armband av randoms, köpt merch och hämtat ut min biljett. Fezt. Och på grund av crappy säkerhetsvakter så lyckades jag och min amerikanska vän hamna längst fram i kön. HAH! Skoj. Kön hade nu blivit så lång så den sträckte sig två varv runt kvarteret och jag var allra först. Fuck yeah! 
Jag fick en plats på andra raden men gav upp den för en fett kort tjej bakom mig. Så tredje raden! Inte sämre det inte. Jag hamnade bredvid några tjejer som jag kallar Brian Holden's lillasyster, Jamie Lynn's syrra och tjejen som var vän med den förra. Kreativa namn.
Charlene Kaye var öppningsakten och jag d.o.g.... Jag och Brian-Holdens-lillasyster dog tillsammans där på tredje raden. Darren Criss kom in och sjöng Dress and Tie tillsammans med henne och DÅ! Jävlar i havet. Typ drömmen att se dom två tillsammans live! 
Själva Starkid-konserten var fantastisk. Dom är så sjukt talangfulla. Fattar inte. Deras teater-skills, deras röster, deras kostymer och deras moves. FAB! Sjukt rolig story med jordens undergång och så också. De bästa låtarna var helt klar The Way I Do, Days Of Summer, Going Back To Hogwarts, To Have A Home, Guys Like Potter och Darren Criss på Status Quo (det är egentligen Joey som sjunger den). Joe pekade på mig under en del av Dark Sad Lonely Knight (svårt att förklara vilken del för folk som inte vet) och spelade ut den texten tillsammans med mig. haha stört. 
Efter spelningen fick jag min totebag signerad och ritad på av Charlene. Där träffade vi också Joe Moses och fick hans autograf. Efter det hängde vi utanför lite och lyckades träffa Brian Rosenthal, Jim Povolo, Dylan Saunders, Meredith Stepien och Brian Holden innan vi gick hem runt tre på natten. Jag och Jim pratade om Låt Den Rätte Komma In (enligt honom en av årtiondets bästa skräck-filmer) och jag pratade med Meredith om Millenium-böckerna. Meredith var bara allmänt söt. Jim och Dylan också. Blev lite kär i allihopa. 
Suddig Charlene vid signerings-bordet. Hon sa att jag var amazing som hade kommit från Sverige och jag sa att hon var amazing för att hon var hon. Fint! 
Dylan Saunders 
Meredith Stepien (ser ut som jag tar hand om min fulla kompis.. hahaa)
Brian Holden 
Jag och två av mina 'Canadian biotchas'
FETT! Älskade den här dagen. That is all.
THE KOOKS @ O2 BRIXTON ACADEMY
Bästa låtarna var nog You Don't Love Me, Tick Of Time, Is It Me och Rosie.
(Ursäkta fjortis-minen. Var inte meningen)
Efter konserten träffade jag Celine, Michelle och deras vänner. Jag är lite avundsjuk på att de träffade Luke lite senare vid backstage-ingången men det kommer säkert fler chanser och de jag har träffat går ju inte heller av för hackor! I mean, Pete Doherty och Paolo Nutini! Ja precis. hehehhh. På tunnlisen hem hade jag en hel vagn för mig själv. Då kände jag mig mäktig. Som en kung. Typ.
PEACE & LOVE 2011 -EFTERFESTEN
(Björn Dixgård i vit kavaj)
(Håkan hellströms bandmedlem (ingen koll på vilket instrument) startade en pingis-turnening)
(Armand i hörnet)
(Carl Norén i hörnet)
HEJDÅÅÅÅ
PEACE & LOVE 2011 -LÖRDAG
Avslutning av kursen med en övertrött karin rönnberg och icke fungerande mejl resulterade i ännu lite mer tårar i telefonen till mamma (haha). Jag tog tag i mig själv och tänkte att en mejl inte skulle få förstöra min dag. Då gick jag till Bob Geldofs föreläsning för att fota lite. Otroligt bra kille det där. Efter det mötte jag upp Moa och vi gick till Utopia för att ännu en gång se Mando Diao (dock utan några förväntningar alls). När Gustaf och gänget klev ut på scenen så var det som att jag slogs av blixten! Jag blev sådär fruktansvärt kär igen! Mando Diao är faktiskt mitt favoritband även fasst jag inte alltid vill erkänna det. Otroligt bra var det! Det faktum att vi stog bredvid min älskade Coco Sumner-kopia gjorde inte saken sämre. Next up: Säkert! Efter det var jag själv eftersom att Moa inte gick att nås och de andra ville se andra saker. Jag begav mig till Cozmoz där Det Vackra Livet skulle spela. Ingen aning om vilka de var men de kunde ju inte vara så stora eftersom att det endast var jag och en fotograf till där plus max 30 pers i publiken. Bandet var dock asbra och assnygga! Those Dancing days fotade jag efter det på Tropico. Tacksamt band att fota eftersom att dom är så snygga. Rebecca & Fiona var verkligen en utmaning! Inget frontljus alls och det lilla ljuset som fanns på scenen var blått och rökigt. men det var bara att klicka på och hoppas att man fick någonting som gick att använda. Resten av natten var kalaskul, men det kommer i nästa inlägg!
FLER BILDER FINNS PÅ FACEBOOK (SNART) OCH http://www.flickr.com/photos/karinarson/sets/72157626996560099/
PEACE & LOVE 2011 -FREDAG
PEACE & LOVE 2011 -TORSDAG
Torsdagen var både den bästa och sämsta dagen på veckan.
Jag vaknade som vanligt tidigt för att gå till presscentret i tid för att redigera gårdagens bilder och skicka iväg dom. Det var galet varmt hela dagen och jag åt ingenting, vilket senare skulle straffa mig. Jag fotade iallafall I Blame Coco, Cunninlynguist och Me and My Army. I Blame Coco var galet!! Har drömt om att se henne/dom så galet länge nu så det var verkligen otroligt <3
Efter att jag, siri, elin och sandra hade sett Oskar Linnros gick vi på toa på en stängd kinarestaurang. Efter det gick jag till presscentret för att redigera bilder (jag struntade i The Ark av nån anledning). När jag hade suttit där i typ en timma så började jag må så fruktansvärt dåligt. Migrän, illamående, yrsel, you name it! Jag slängde ihop datorn, lade in den i förvaringsrummet och satte mig på golvet på toaletten. Där satt jag i en halvtimme och grät i telefonen med mamma. Så dåligt mådde jag. Jag kunde inte resa på mig på en halvtimme. När jag väl kom upp så gick jag så långsamt jag kunde till campingen och gick och la mig. När jag vaknade mådde jag bra igen. 
PEACE & LOVE 2011 -TISDAG/ONSDAG
TISDAG-ONSDAG
Jag och Siri åkte tåg i fyra timmar istället för tre timmar som det var planerat. Första anledningen var att ett godståg hade havererat på rälsen. Andra anledningen var att polisen letade efter en brottsling runt spåren och därför kunde inte vi åka. haha. galet. Till sist kom vi fram och jag hämtade ut mitt press-band och vi begav oss mot campingen. Förstadagenfest. dagen efter vaknade vi och jag begav mig tidigt till presscentret igen för samling med workshop-gänget och emma. Emma hade en fantastiskt bra genomgång av sin karriär och typ hur man lyckas i branchen.
Den första spelningen jag fotade var Love Antell. Sedan fotade jag Bullet och Sahara Hotnights. Efter att jag hade fotat SH sprang jag till Utopia och Sabina där jag lyckades komma längst fram på Paolo Nutini! Dog<3 Det sista jag såg var Lykke Li. Hon är så snygg så jag dör! jag blev lycklig också eftersom att jag såg Coco Sumner vid sidan på scenen. Min första irl-upplevelse av Coco Sumner!! <3
Kan du älska mig som studenten älskar att drömma?
Igår släppte jag allt som hade med uppsatsen att göra och tillägnade kvällen till Håkan Hellström som spelade på Conventum. Det var fasen underbart. Lisa, Moa, Petter, Emil och Channie var bra sällskap. Spelningen var jättefin! Precis som Romeo, Klubbland och bildspelen i bakgrunden var nog bäst. 
VI GÅR UT OCH BRINNER UPP I NATTEN OCH SKYLLER ALLTING PÅ VÅRA FYLLEHUVEN.
Hela helgen var trevlig.
Pizza Hut var trevligt. hahah! Där träffade vi David, Erik och Jonas. Fasen vilka festliga människor. Och bananasplit! "Hugg in nu tjejen"
På själva konserten så tyckte jag nog mest om Shelley, Jag vet vilken dy hon varit i, Klubbland och Tro & Tvivel. Stört fint!
Tack Josefine för att vi fick sova hos dig! <3
ALLA VILL SE DIG DALA NU HÅKAN HELLSTRÖM
Jag har världens vackraste vinyl och den fick jag signerad idag <3
Det blev ingen utgång för mig igår, gick på bio med mamsen istället. Himlen Är Oskyldigt Blå! Åh min herre vad Bill Skarsgård är snygg! Helt stört. Gustaf är snyggaste i brödrarskaran men sen kommer nog Bill! Har aldrig riktigt uppskattat Alexanders utseende.
I morse träffade jag pappa på stan för han hade lovat att köpa Håkans nya till mig innan signeringen. Snäll pappa. Jag lyxade till det och tog vinylen istället för cdn. Så himla mycket snyggare! Jag var där runt tio när det öppnade och köpte skivan och då var det redan en klunga människor som köade :S haha. Känner igen mig så väl i det där! Fast två år sedan inför Mando Diao. Sötast var en liten popkille med rött hår, basker och jeansjacka som gick runt och sjöng med i låtarna med beundransvärd inlevelse. haha. söt.
Sen åkte jag hem och åt spaghetti med sandra och arvid. Kvart i två ungefär var jag tillbaka och träffade folk och fick saker signerade. Fin man den där killen!! <3<3
DON'T WANT TO BE THE LAST TO LEAVE.
Nu är jag tillbaka från London och Leeds och jävlar vilken resa det har varit!! :D
Men åter till det senare då jag ska skriva ett rese-/festivalinlägg.
Jag måste först och främst skriva något negativt om festivalen. Det här betyder verkligen inte att jag inte gillade spelningarna, jag var lyckligast i världen när Libertines och Maccabees spelade, MEN jag mådde så dåligt av den här händelsen så jag måste få det ur mig.
Jag stog längst fram på Main Stage på Leedsfestivalen hela dagen i fredags och när det var dags för Libertines så hade trycket från publiken blivit så starkt så jag trodde att jag skulle svimma. Det var ungefär 4 gånger så mycket tryck som under Mando Diao på Peace & Love 2009. Och då var det tryck.
Iallafall, tre låtar in i Libertines spelning så ramlade 20-25 pers precis bakom mig ihop i en hög och höll på att kväva varandra. Det var bland annat en tjej som låg under fyra stora killar och hon låg där med rött ansikte och kunde inte andas. Jag och några killar till runt omkring mig viftade med händerna mot scenen och skrek till vakterna att dom var tvungna att sluta spela. Vakterna ordnade så att Libertines gick ut några minuter.
Jag sket i om jag skulle förlora min plats eller om jag också skulle ramla omkull, men jag vände mig om så jag hade Libertines i ryggen och började försöka dra upp folk. Jag stog och höll en helt främmande kille uppe som var svimfärdig och det var verkligen hemskt. Jag var så jävla rädd! Och det värsta var att vissa människor inte verkade bry sig!! Dom bara stog kvar och kollade lite. VART FAN ÄR MEDMÄNSKLIGHETEN?? Jag blir tårögd bara jag tänker på vad som hade kunnat hänt. 
Av någon anledning så lyckades jag få en bild av publiken precis när dom började ramla omkull.
PEACE AND LOVE 2010
Nu är jag hemma från peace and love! jag hade planerat att skriva ett nogrannt och utförligt blogginlägg om minsta lilla detalj men jag vet inte om jag orkar det. Vi får se hur det blir medans jag skriver. haha :D
Jag och Hanna och Siri anlände till Borlänge på måndagen, fick en tältplats och satte upp tältet. Inte visste vi att vi hade parkerat tältet mitt på kissplatsen nr 1!..
Tisdagen var den tråkigaste dagen. Smög runt i borlänge och träffade spännande människor. På kvällen var det dock drag! hah. 
Morgonen därpå (onsdag) vaknade jag av att det droppade vatten på min panna. Det regnade. Som fan! Vi stannade i tältet några timmar. Kanske inte världens bästa grej eftersom att vårat tält gillade att släppa in så mycket vatten som möjligt. Mina saker drunknade nästan och vissa saker återhämtade sig aldrig.. (rest in peace lilla svarta skinnväska).
På eftermiddagen träffade jag Frida och tillsammans såg vi Julian Casablancas! vilken man! 
Jag hade lämnat mina stövlar till Siri för att hon skulle hämta mina tygskor så jag sprang runt på festivalområdet i flera timmar i bara strumpor. Regn och lera <3... Jag fick feberkänslor och världen var lite mörkare än vanligt.
Torsdag. Kooksdag! Jag och Celine planerade att stå längst fram på Kooks. Jag skulle egentligen köa från innan Hoffmaestro. Men det kändes för riskabelt med tanke på hur hoff-publiken kan vara. hehe. Så när det var 3-2 låtar kvar så smög vi oss fram från sidan och med hjälp av en springande publik lyckades vi ta oss fram längst fram. Bästa platserna! Jag fångade tillochmed en hoffmaestro-flaska. hehehe status.
The Kooks spelade!! Jag dog!! Bästa bandet på hela festivalen och oj vad jag har längtat! Jag hade ögonkontakt och sjung med Luke jättemånga gånger. Det kändes speciellt och fint :) 
Jag kommer ärligt talat inte ihåg vad som hände resten av dagen så nu hoppar jag vidare.. haha.
Fredag! Först på schemat stog det dusch! Efter en två timmar lång kö i stekande sol så kom jag och Siri in i duschen. Stört värt. Sedan sprang vi vidare till Café Peace and Love! Armand Mirpour skulle ju spela. Jag var nervös och förväntansfull. Har längtat som en korv på att få se honom. Han var lika snygg som på kort. nej, snyggare! Curly Boys Law och I Hennes Små Skor var helt klart bäst. Jag sjöng med i Curly Boys Law och han gick ner och vi liksom sjöng tillsammans eller vad man ska säga! Stört kul!
Efteråt gick jag fram och pratade med honom. Han bjöd med mig och Siri "backstage". Ett avskilt rum typ där han och hans gitarrist spelade låtar för oss och snackade med oss i typ en halvtimme. Jag hade ett normalt samtal med en av mina favoritartister! ojoj. Han försökte spela Do You Wanna med Kooks för oss men gitarristen kom inte på hur den gick. haha. 
Sen såg jag Lily Allen. Hade stört ont i foten. Såg The Hives. Var lycklig! Hade stört ont i foten. Gick till sjukvårdsmänniskor. Den onda foten var tydligen ett gammalt infekterat sår. Kalas.. hade ont i foten. Såg the ark. Såg miike snow.
Förmiddagen på Lördagen var chill.
Kom på en halvtimme innan SPF spelade att dom spelade så jag sprang iväg till Cozmoz. Jag kom in av ett under och träffade Sara och hennes vän där inne. Sugarplum var fina som vanligt. Senare såg jag Johnossi och Mando Diao. Lika bra som vanligt! Sen vankades det banan med glass för att fira livet. Moto Boy fick avsluta min festival. 
På söndagen var det hemfärd. Frukosttanterna vid parken skjutsade oss till centralen. Jag kunde inte gå med min fot. Tåg hem.
HEJDÅ OCH JA DET BLEV ETT LÄNGRE INLÄGG ÄN VAD JAG TRODDE HEHE. MEN DET ÄR JU KALAS.
BANG BANG, HE SHOT ME DOWN
I lördags såg jag Paolo Nutini en gång till. Denna gång i Göteborg! Inget kan mäta sig med konserten i Köpenhamn eftersom att det blev så intimt och personligt, men Göteborg spelningen var stört bra den med!
Jag satte mig utanför Trädgår'n halv 7 på morgonen. 7 kom Sabina och Amanda. Vi köade och runt 9 kom det andra folk.. runt halv 11(?) kom Anna och Johanna som vi träffade i Köpenhamn och festen kunde börja! hehe. 
Paolo kom aldrig ut till de köande i Gbg, men det är nog förmodligen eftersom att det var så många som köade denna gång. I danmark var det ju bara jag och sabina.
Insläppet var klockan 7 och jag var först in! De som var under 18 fick stå på balkongen så Sabina och Amanda stog där. Anna hade tydligen inget giltigt ID så hon fick också stå där. Men jag och Johanna stog längst fram i mitten! najs najs. 
Konserten var fin som snus! Han överraskade med Bang Bang (My baby shot me down) och jääääävlar i havet var bra bäst fint det var. aaah <3
Efteråt väntade vi länge men han hade tydligen smitit ut tidigare så vi fick nöja oss med att prata lite med ljudteknikern och Seamus. 
Dagen efter for jag iväg till stockholm för att kolla på Sandra. Det var kul det. Jag bodde på ett överflådigt men gratis hotell med fint badkar. 
Nu blev det här en bok, men det är roligare för mig när jag vill vara nostalgisk om några månader! hih.
I JUST WANT YOU CLOSER, IS THAT ALRIGHT?
PAOLO GIOVANNI NUTINI!
Vilken man <3
9/6 2010, Store Vega, Köpenhamn, Danmark.
Jag är dödstrött just nu så jag summerar bara ihop gårdagen lite snabbt:
Först på plats, Paolo Nutini himself gör morgonkaffe till oss, vi skapar awesome kösystem, längst fram i mitten, Paolo spelar den bästa setlisten jag kunde tänka mig med bland annat min favvo No Other Way, Får Paolos setlist, är svettig, pratar med Paolo, Michael och Seamus, träffar Anna och Johanna (trevliga flickor), stannar uppe hela natten på bland annat Burger King. 
Hemsk bild. verkligen. från botten av mitt hjärta. Men det är ju Paolo!
Mando Diao fjärde juni tvåtusentio
Jag och Julia åkte till Stockholm tidigt på lördagmorgonen. Bakfull som man var var ju inte bussresan exemplarisk. Men som man brukar säga: Jag mådde som jag förtjänade!
Stockholm central. Celine Jacobs. Gratis buss till Gröna Lund. Krångla lite med inträde. Ställde oss tillsammans med andra väntande fans. Taggade insläpp till scenen. SPRANG (som fan, jag fick värsta adrenalin-kicken) till scenen. Fick väldigt bra platser. Väntade.
Mando Diao spelade 20.00.
Ååååh vad jag har saknat dom! Älsklingskillarna. Jag hoppade och skrek och var exakt lika glad som jag var för ett år sedan då Mando var typ det största i mitt liv. Gustaf Norén. Gustaf fucking Norén! VILKEN MAN! maaaaaaah! Vet inte riktigt vad jag ska skriva för att förklara honom. Bilderna får tala för sig.
Efter konserten mötte vi upp Moa som hade kommit lite senare och Fantastiska Trean var återförenad! Jag stötte också ihop med Erik som jag inte har träffat på typ ett halvår. När vi skulle hem gick vi längst hamnen och tog lite fantastiska bilder ;)
I bilen hem pratade vi minnen och åh vilken fin dag det hade varit!
MOTO BOY
Gårdagen var det bästa på länge!
Frida och jag trodde att hela Love Antell grejjen var ett aprilskämt så vi gick till Liquid först. När vi kom till satin så var Love dock där. Han spelade Florence Valentin låtar och lite annat. Bland annat min favorit Jag är hellre blind än ser mitt liv utan dig! 
Påskgodis och öl förtärdes lite.
Moto Boy spelade! Vilken man! Det var bland det finaste jag har varit med om. Beat Heart, If Only Your Bed Could Cry, Early Grave, Blue Motorbike, en väldigt fin cover på I Will Always Love You och en massa annat. Så fruktansvärt vackert. Nu är jag lycklig! 
Monty var ganska ovärt så vi dansade oss igenom resten av kvällen.
puss och tack alla som gjorde kvällen så värd
