och det är då jag önskar att jag kunde hålla käften

jävlar i havet, det känns som om jag har fått en stekpanna slängd i ansiktet! dödsångest och vardagsångest allt på samma gång som en knytnäve i magen. andas, andas. 

kent för min oroliga hjärna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0